Qings perspektiv

Imorgon ska Qing och jag prestera, även om själva momenten är lätta så sätter situationen press på min lilla hund. Jag däremot har haft turen att hitta lugnet, att kunna förvandla nervositet till något positiv plus att jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna. Inte en sådan tävlingsmänniska som ger upp efter första momentet när det inte går bra, för att de blir sura. Klart jag hatar att förlora men gör inte alla det? Jag tar varje moment för sig, går det inte bra på ett moment så går jag vidare med tanken: då tar vi nästa moment. Jag vill vinna men man måste vara realist, man måste veta vad ens svagheter är för att kunna arbeta med dem men man måste även påminna sig dagligen vad ens power ligger någonstans, vad man är bra på.

Sedan ligger mycket i planeringen. Om Qing hade varit hemma själv imorgon i några timmar hade han byggt upp stress, stress som han inte hade kunnat få ut ur kroppen, rent hormonellt innan provet i Åstorp vilket hade gjort honom utåtagerad. Därför lämnar jag honom till mamma imorgon så han kan slappna av. Sedan blir det en lång runda med mig när jag slutar jobba och då har jag korv i fickan för att påminna honom vem som har resurserna och att man måste jobba för dem. Sedan vilar vi tillsammans och sedan ger vi järnet. Jag har lärt känna min lille svarte!