Qings perspektiv

Har varit lite sparsam med bloggandet men inspirationen har inte varit där. Men den är tillbaka, har en massa att skriva om och redan imorgon kommer jag att skriva om hundar som vaktar sin mat och tuggben. Har även ett annat projekt på gång och när det är klart kommer jag lägga upp en länk i bloggen.

Har precis kommit hem från Åstorp och känner mig nöjd med kvällen. Kursledaren tyckte jag skulle öppna Qings bur så han fick komma ut i salen där vi satt. Det gjorde jag och Qing skällde som aldrig förr, det där gälla skallet, svansen rakt ner, frambenen brett i sär och bakbenen  lite mer ihop. Väldigt osäker med andra ord. Men han gick runt ett tag och ingen gav honom någon uppmärksamhet vilket gjordet att han inte fick någon betalning för sin tro om att människor är farliga. Sedan gick han nästan självmant in i buren igen och la sig fint.

Jag tackar mina kursdeltagare för att de orkade höra på hans skällande, men är vi hundmänniskor så är vi!

Kanske är det bristen på sommarkvällar som gör att inspirationen flyr sin väg ibland!!